...om att inte räcka till.

En av mina absoluta största drömmar är att få köpa en mindre skola eller någon typ av byggnad med många rum och gemensamma rum. Där skulle jag få alla mina nära och kära att flytta in. Inte för att jag tror att de skulle orka med varandra i ett sådant kollektiv, nej det skulle vara helt och hållet för min egen del. Så att jag kan hålla koll på dem, så att jag vet vart de är och hur de mår. För så som det är nu räcker jag inte till. Det finns inte tillräckligt många av mig, eller tillräckligt mycket av mig för att jag ska kunna få alla till att må bra. Jag vill finnas där för dem som behöver det och jag vill finnas där hela tiden. Och vad gör jag när jag inte får tag i dem som jag oroar mig över? Jag kan inte klona mig. Det går inte att vara på flera ställen samtidigt. Otillräcklig, det är ordet som just nu gnager i skallen.

...om Henrik Schyffert.

Hörde precis låten Hey Princess med Popsicle vilket fick mig att tänka på Henrik Schyffert. Jag anser att Henrik Schyffert är jävligt rolig. Fast egentligen är han inte särskilt rolig, hans skämt är ganska tama och hans punchlines är nästan alltid de samma. Dock har han ett uttryck som tilltalar mig som bara den. Man kan titta på honom stå rätt upp och ner i all sin prakt men likväl se en liten busig pojke som bara väntar på att få hitta på satyg och jag fullkomligt älskar det. Kanske för att jag själv är den där lilla lilla busiga pojken som bara väntar på att nått spännande ska hända. Nä Henrik Schyffert är egentligen ganska överskattad men jag älskar honom, jo jag gör nog det. Jag är nog till och med lite lite kär.

Jag berättade min förälskelse för Schyffert för Ia och hon tyckte att det va lite sött. Ända tills hon upptäckte att jag satt och googlade Henrik Schyffert. Då fick hon ett skrattanfall och kallade mig rolig och knäpp. Jag misstänker att Ia inte riktigt förstår den kärlek som strömmar mellan oss Henrik. Men det är ok, jag finns här för dig big guy. Hos mig kan du känna dig trygg.

...om att känna sig hemma.

Så nu har vi äntligen flyttat. En hel helg av konstant flyttstökeri. Flyttlådor och möbler flyttades i fredags med superhjälp av Gabbe & Malin, Lars-Eric samt Nils & Marianne. Tack som faaan för hjälpen. Vad hade vi gjort utan er? Och tack bäste broder Gabbe och underbaraste vän Malin, va fan hade vi gjort utan er? Ni är guld!

Lördagen fylldes med flyttsjå á la städ och upphängning av diverse möbler. Två vändor till klåpar-IKEA och senare möbelskruvning. Söndagen kantades av köp av utemöbler samt upphängning av tv. Det va inte lätt! Nu är det mesta på plats men tavlorna ska ju upp också. Kussen David ska få sin tavla upphäng i köket, la grande place por le tavlá!?!

Så, jobb imorgon och veckan ut, sen semester i två veckor till. Så jäkla fint. Då är det bara flyttstädning av den gamla lägenheten kvar då. Kul!

Ia fick en boll i magen innan. Grabben har inte ens kommit ut men har redan nickat sin första badboll. =)

...om att flytta.

Det börjar bli riktigt jäkla tradigt att bo i den här jäkla röran till lägenhet! Jag är ingen pedant människa men det är trist att bo i flyttlådor och vart man än tittar så är det stök. Gnnaah!!

...om boxklubbar.

Har du hört talas om begreppet bokklubbar? Där en grupp personer läser samma bok så långt de hinner fram till ett givet datum för att sedan sätta sig ned och diskutera boken i fråga? En boxklubb är lite av samma grej fast det gäller filmer och tv-serier.

Jag har länge längtat efter en Tv-serie att följa lika slaviskt som jag och Ia följde Tredje Skiftet (Third Watch) på femman. Serien utspelar sig i nutid i New York där man får följa

personalen hos Brandkåren, Polisen och Ambulansen. Fruktansvärt spännande och så jäkla bra regisserat!

Som tur är går nu Twin Peaks som är min andra absoluta favorit-tv-serie. Kanal 9 visar Twin Peaks varje onsdag och torsdag från klockan 22.45. Har du missat Twin Peaks så

rekommenderar jag serien starkt. David Lynch har aldrig förr skapat en sådan djupt komplex och tryckande stämning som han lyckades göra med Twin Peaks. Jag vill inte säga för mycket för er som inte känner till serien, ni får se den helt enkelt.

Om det är någon som vet en bra tv-serie att följa så tveka inte att tipsa mig. Jag längtar efter någonting att ställa klockan efter.

...om att bada i havet.

Varmt som fan är det! Igår var vi på kalas hos underbara söstra mi. Jag trodde att jag skulle svimma av värmen. Jag svettades så det rann ner för pannan, jättetrevligt för de andra gästerna som satt vid bordet. Nä fy! Så idag har vi badat på Larödsbaden. På Larödsbaden, i Larödsbaden, vid Larödsbaden? Låter konstigt vilket som. Hur som helst, man inser att man har haft Sveriges absoluta finaste badstrand i Åhus när man kommer till andra ställen...som Larödsbaden till exempel. Stenar i sanden, stenar, sjötång, sjögräs och äcklig äcklig gummislembotten. Nä tacka vet jag Åhus! Som jag saknar Åhus underbara sandstrand utan allt jobbigt. Eller Gjusholms klippor så fort vi har satt dit en badstege eller liknande. Gjusholm är också jäkligt fint att bada vid. Man skulle ha haft en såndär hög regnvattenstunna, den kunde man placera ute på balkongen och ställa sig i. Det hade varit fina fisken det, i detta fallet tjocka Piraten men iallafall.

På tal om tjocka piraten. De sägs att det har skådats knubbsäl ute vid Gjusholm.

...om att bli av med saker.

Som vissa av er vet ska familjen Dahlbom flytta den 16'e. Det ska bli så infernaliskt skönt! Allt man har samlat på sig och allt som man vill bli av med. Igår slängde jag minst tvåhundra kilo tidningar. Nä jag överdriver inte (jo lite), jag fyllde hela soprummet med dessa förbaskade blaskor. Så nu är det bara böckerna kvar, men böcker kan man ju inte slänga...eller kan man det? Helst hade jag velat skänka dem till någon glad person eller kanske sälja dem billigt till nått bokantikvariat där det jobbar en äldre herre med långt grått skägg och kofta stickad av fåraull. Men hur mycket tar man betalt för böcker? Tio för de stora och fem för de små, skynda på skynda på för nu ska flyttkarusellen gå. Oh ack ack ack...

Blocket är ju en kul kassako också. Vi har en hel del möbler som ska säljas samt en del teknikprylar så som stereo, högtalare och annat. Nu skulle man ju kunna tro att man kan lägga allt i en enda annons på blocket. Men nä nä nä, se det går inte! Varje pinal som man vill sälja måste läggas i rätt annonskategori. Så istället för en annons på blocket så blir vi nu tvungna att skapa tre annonser på blocket. En annons kostar tjugo kronor såvida man inte vill göra annonsen lite mer spännande och "säljande". Allt lull-lull kostar extra. Snälla Ia kan vi inte bara kasta skiten eller skänka bort det till Lions? De kommer ju och hämtar, gratis! För annars kommer vi få en jäkla massa korkade prutmail och skumma typer som ringer sent in på nätterna för att de är intresserade av vår hatthylla Jörgen. Jag vill inte snacka med nån skum typ halv två på natten och speciellt inte om vår fula hatthylla Jörgen.

Suck! Nu blev inlägget sådär långt igen. När man bloggar ska man hålla sig kort och koncis för att inte tappa läsarens intresse. Helst ska man skriva i ett Zen-liknande tillstånd. "Jag har ätit mat. Köttbullar och pasta. Det var gott." Jag är helt kass på att vara Zen, oftast. Nähä man kanske skulle börja tvätta de där jäkla fönstrena. Ja så får det nog bli, hur ser vädret ut? Nä men oj va soligt det är! Typiskt!!

...om att uppdatera bloggen när det är sent.

Länge sedan jag uppdaterade bloggen, jag ber om ursäkt.

Vi vet vilket kön knodden har nu. Det är en pojke. Vi som hela tiden såg oss som föräldrar till en liten flicka...vi ska nu få en liten pojke istället. Förstå mig rätt, jag är inte besviken, men det blir en mental omställning. Den där lilla tjejen som gång efter gång kramar om oss och kallar oss mamma och pappa i mitt inre finns inte. Nu är hon istället en liten pojke och jag har så jäkla svårt att förhålla mig till det. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att jag bättre förstår mig på kvinnor och det kvinnliga könet. Grabbarna och männen i mitt liv klarar sig, där finns det inte riktigt rum för överbeskyddande och oro. Oroar mig gör jag ju ändå visserligen, men det är svårt att tala om den oron inför dem som jag oroa mig för. Ni förstår. Oftast så är det eller ska vara så grabbi-grabbigt att jag får halsbränna. Jag har alltid haft lättare att snacka med tjejer än med killar. Tjejer är mer avmantlande än vad killar är. Ni ser oss oftast för vad vi är. Kanske är det en inbyggd modergrej, jag vet inte. Vi killar är mer korkade eller ignoranta inför våra medgrabbar att vi inte bryr oss. "Jaha, du jobbar som väktare, coolt...whatever, ta dig en öl kompis!"

Hur som helst...

När jag tänker jag på honom så är han en riktig liten cooling, skinnjacka, depeche mode t-shirt och röd tuppkam. Vad ska morfar säga! Och vad ska knodden heta? Förmodligen så ska han heta Sakarias. inte Zakarias med Z eller CH eller CKH...Zackharias. Med ett X kanske? Xackarias? Vad vill du heta lilla knodden där? Herman kanske? Nä, då stämmer Sakarias bättre in på en röd tuppkam och skinnjacka, eller hur? Sakarias blir Sake som smeknamn. Herman blir...Herman eller Manne. Då låter Sake fräckare.

Undrar om han kommer gilla fotboll? Eller musik? Jag hoppas på musik, sparka på en fotboll kan vem fasen som helst göra. Men han får gärna gilla fotboll, inte mig emot. Bara han blir glad av det, glad och lycklig. Det är det viktiga...och att han är snäll mot sin mamma. Men det är jag övertygad om att han kommer vara. Ingen kan vara ond mot henne om man lär känna henne, hon är godheten personifierad.

Än märker jag inte av honom så mycket, han figurerar mer som en främmande gäst som snart kommer på besök. Och jag försöker växa upp så mycket jag kan innan han hunnit hit. Jag vill ju inte att han ska se mig som en medioker person eller pappa. Vad gör en person till en medioker pappa förresten? De gångerna han sparkar lägger jag oftast handen mot mammas mage för att känna. Oftast känner jag ingenting, jäkla retsticka! Precis som jag! Mamma Ia säger att om han är uppspelt och sparkar mycket så lugnar han ner sig när jag lägger handen på magen. Ungefär som när hon själv sover oroligt, då lägger jag min hand mot henne och hon lugnar sig direkt. Det är en häftig känsla. Jag vill tro att det är samma typ av trygghet som min pappa har förmedlat till mig som jag nu förmedlar till Ia och knodden. När det väl gäller så är man jäkligt cool. Man vet precis vad som ska göras och man gör det. Hipp häpp klart, bang boom, klara direktiv. Fan va jag saknar dig farsan. Om jag blir en tredjedel så god och underbar som du var och är när vi var mindre så är jag nöjd med mitt föräldrarskap. Tack pappa.

Klockan är 2.43 just nu och jag ska hoppa ner i säng. Nu har ni fått en liten uppdatering. Nästa inlägg kommer nog handla om vår besök på barnmorskecentralen. Tills dess får ni ha det fint.