...om dem man tycker om.

Det finns vissa människor här i livet som man tycker om mer än andra. En syster, bästa vän, mentor, en mor. Jag har tur. Jag har många människor i mitt liv som jag tycker om, jag kan till och med säga med rak dock smärtande rygg säga att jag älskar flera av dess människorna. Mina absoluta närmaste vänner, min familj, deras barn, min fru, mitt barn. Vad skulle jag ta mig till om det hände er någonting? Om någon av er plötsligt skulle fattas mig, fattas oss. Hur skulle livet te sig? En ständig smärta att bära i hjärtat eller en glädje över de minnen man har? Det är många jag genuint saknar och vissa jag ofta längtar efter. I flera flera år har jag önskat och drömt om att få ha er alla under ett och samma tak. Bara så att jag vet att ni är där, att ingenting kan hände er. Jag har tyvärr inte det stora taket och jag kan inte heller vaka över er. Någonting jag faktiskt kan göra dock, är att bära med er i mitt hjärta. Där är taket milalångt och jag ser allt.

Tack för att ni finns.

...om att glömma saker.

Jag hade en massa bra grejor som jag tänkte att jag skulle skriva olika inlägg om idag. Kommer jag ihåg vad något av dessa inläggen skulle handla om? Nope! Jag har glömt allt! Antingen börjar jag bli gammal eller så tar de här gråa hårstråna ut sin rätt i förtid. Damn you Jay Leno hairdo!

Jaja, medan jag ändå kom in på tråkiga saker att säga så kan jag ju fortsätta med denna lilla raden. 100kr till den som vet vilken låt det kommer ifrån.

...imorgon är en annan dag!

Gnatt!

Varför är det så svårt att sätta titlar på inlägg?

Jodå hjärtljuden va bra. Hon barnmorskan, hon hittade direkt! "Ungefär här brukar det vara" DUNK DUNK DUNK DUNK!! Haha, vår dotter eller son eller kakmonster har ett starkt hjärta, eller så skruvade hon upp den där lyssnamskinen/grejan så att vi skulle höra riktigt. 148 slag sa hon. Är det 148 slag i minuten? Ungefär som på en bil eller en hårddisk? 5000rpm och allt det där ni vet. Jaja, hur som helst så hörde man väldigt tydligt. Helt galet att det faktiskt finns en liten liten människa där inne. En människa som efter ett tag kommer vara rädd för tomten, springa efter fotbollar, leka med dockor eller tälja pilbågar ute i skogen...som pappa gjorde med mig.

Kul förresten att fler börja hitta fram till bloggen genom fejjan. Tänk hur det va innan. Vad gjorde vi utan facebook? Jag menar Lunarstorm sträcker ju sig enbart till barn och människor med en mindre utvecklad hjärna. ;) Skojar bara! Visste ni förresten att Lunarstorm från första början hette Stajl och döptes sedan om till Stajlplejs, för att senare byta namn till Lunarstorm...eller om det först va Stajlplejs och sen Stajl. Äh struntsamma...nu vet ni iallafall!

23.59, dags att krypa ner till sängs kanske. Det är ju en dag imorgon också!

..."det är ju en dag imorgon också!" Riktigt tråkigt sagt. Gnatt!

Hjärtljud

Imorgon beger vi till Najaden här i HBG för att få lyssna på lillknoddens hjärtljud. Jag är förbannat nervös och till och med lite orolig, tänk om vi inte hör några hjärtljud. Nej så kommer det såklart inte bli! Tänk om vi hör två hjärtljud?! Fy fasen va tufft!

Hoppas att de även säger vilket kön lillknodden har, jag är så jäkla nyfiken. Ia berättade innan att hon tappade någonting på golvet varpå hon kände att det ryckte till ganska rejält i magen. Helt galet att det finns ett litet litet liv där inne. Jag vill att det där lilla lilla livet ska komma ut till solen nu! Har noll tålamod. Men men, får vänta några månader till helt enkelt.

Vi får passa på och fixa till barnkammaren vetja! =)