...om dem man tycker om.

Det finns vissa människor här i livet som man tycker om mer än andra. En syster, bästa vän, mentor, en mor. Jag har tur. Jag har många människor i mitt liv som jag tycker om, jag kan till och med säga med rak dock smärtande rygg säga att jag älskar flera av dess människorna. Mina absoluta närmaste vänner, min familj, deras barn, min fru, mitt barn. Vad skulle jag ta mig till om det hände er någonting? Om någon av er plötsligt skulle fattas mig, fattas oss. Hur skulle livet te sig? En ständig smärta att bära i hjärtat eller en glädje över de minnen man har? Det är många jag genuint saknar och vissa jag ofta längtar efter. I flera flera år har jag önskat och drömt om att få ha er alla under ett och samma tak. Bara så att jag vet att ni är där, att ingenting kan hände er. Jag har tyvärr inte det stora taket och jag kan inte heller vaka över er. Någonting jag faktiskt kan göra dock, är att bära med er i mitt hjärta. Där är taket milalångt och jag ser allt.

Tack för att ni finns.