En natt mellan en torsdag och fredag sattes allt igång. Äntligen! Vid halv tolv på natten började vi fatta att det var riktiga värkar som kom tätare och kraftigare hela tiden. Vi ringde in när det var två till tre värkar under tio minuter som varade längre än en minut. Först började barnmorskan med att det är bara förvärkar och sen fick jag en värk när jag pratade med henne och gav luren till min man. Då sa barnmorskan att eftersom hon inte kan prata så är det värkar och då är ni välkomna in. Vid halv sex kom vi in till förlossningen och då var jag öppen 3 cm. Jag började med att bada och det var riktigt mysigt :) De hade förberett en varmt bad med levande ljus så det såg ut som vi hade kommit till en spa-anläggning. Mycket trevligt! Efter badet var det bara att hoppa i en sådan där supersnygg "sjukhusklänning" och ta värk för värk. Smärtlindring började med lustgas och sedan med sterila kvaddlar. O de kvaddlarna gjorde sjukt ont att få (rent ut sagt!) men de gjorde vad de skulle och bedövade verkligen min stackars korsrygg. Sedan var det lustgas och till slut den underbara epiduralen :) Bedövningen gjorde väldigt väldigt ont men epiduralen kändes knappt och den nålen är ju inte liten.. Efter en påfyllning och när vi började fundera på ytterligare en så var det dags att krysta. Min man och den stolta blivande pappan styrde krystvärkarna: Kom igen nu Ia! Pressa, pressa, lite till, kom igen! Barnmorskan fyllde bara i när det behövdes. Att få ut det där lilla men ändå stora huvudet gjorde ju så fruktansvärt ont och det kändes som det aldrig skulle komma ut men till slut så syntes det. Pappa Piraten sa: Jag ser huvudet! Ia, jag ser huvudet! Barnmorskan sa att titta nu, nu kommer han, TITTA NU! O det var tur jag tittade för där kom han; lite gråaktig men inte alls kladdig och blodig som jag hade föreställt mig. Han var och är helt perfekt! ;)
Vad bra att någon ser till att bloggen överlever =) Heja Ia... puss och kram
SvaraRadera